
En SAE-flygstandard, ”SAE J400 Chip resistance testing of surface coatings”, beskriver en laboratorieprocedur för att testa och utvärdera en ytbeläggnings motståndskraft mot sprickbildning orsakad av gruspåverkan.

Denna testmetod är utformad för att reproducera effekten av grus eller andra medier som träffar den exponerade lacken eller de belagda ytorna på en bil och korrelerar med faktiska fältresultat. Syftet med denna metod är att utvärdera organiska ytbeläggningar eller system på plana testpaneler. Om resultaten dock tolkas i termer av de begränsningar och mål som antyds av de ursprungliga testprocedurerna och klassificeringssystemet, kan det vara möjligt att utvidga sådana tester till färdiga delar eller andra typer av material såsom anodiserad aluminium eller belagd plast.
Denna standard kan innehålla farliga material, processer och utrustning. Denna standard är inte avsedd att behandla alla säkerhetsfrågor relaterade till dess användning. Det är den person som använder denna standard som ansvar att konsultera och fastställa säkerhets- och hälsorutiner före användning och att avgöra tillämpligheten av lagstadgade begränsningar.
Alla mått är nominella om inget annat anges.
Enligt denna standard görs tre upprepningar för varje testprov. Provstorleken är vanligtvis platt 10 cm x 30 cm.
Detta test består av att spruta väggrus på en lämplig testpanel med hjälp av kontrollerad luftström. Före testning bör provet uppnå rumstemperatur i minst 15 minuter.
Gruset för detta test bör vara vattenburet väggrus. Det bör inte finnas krossad kalksten eller sten. Dessutom måste grus, när det hyvlas, passera genom en sikt med maskstorlek 15,86 mm. Gruset bör också tvättas före testning.
Under grusexponering får högst 10 pt grus samlas på storlekssikten. Efter att 10 pt har samlats in skrapas de mindre stenarna bort genom silen.
Efter att gruset träffat appliceras tejp för att ta bort lösa färgpartiklar från panelen.
Det finns två metoder för att bestämma graden av sprickbildning:
Rapporten som genereras efter att testet är avslutat inkluderar klassificeringen och alla tillämpliga testförhållanden som använts. Rapporten inkluderar även testresultat, materialtyp, tjocklek och eventuell förbehandling av testpanelen.
Utrustningen som används i testerna används för att testa och utvärdera slagtåligheten hos testbitar eller ytbeläggningar mot gruspåverkan. Maskinen för att testa grusslagtålighet är en testanordning som uppfyller standarderna för grusslagtålighet hos olika fordonsmaterial och ytbeläggningar. I dessa enheter kan testprogrammet ställas in för att styra tryck, tid och andra variabler för gruspåverkanstestning. Dessa apparater har en stor tryckluftstank, och det högsta justerbara området är vanligtvis 8 bar, och noggrannheten är 1 procent av det senaste fasta värdet.
I tester testas beläggningars stenskottsbeständighet genom att flera små vassa slagverktyg sticks ut. Bombardementsmaterial definieras som kylt järnkorn som träffas av tryckluft i en viss vinkel mot beläggningen. Arbetstryck, skalmaterialets massa, skorpbildningstid och testapparaturens konstruktion påverkar skadans omfattning.
Kortfattat innehåller denna standard en metod för att utvärdera motståndet hos bilbeläggningar och andra beläggningar mot kylda korn som projiceras för att simulera stöteffekten av små stenar på den testade ytan. Den testade beläggningens motståndskraft mot stenskott kontrolleras genom att den projiceras på ett stort antal små vassa kroppar på kort tid. Skadans omfattning beror inte bara på vinkeln, utan även på trycknivån, projektilernas massa, bombardemangets varaktighet och testapparaturens utformning.
Vår organisation, som i åratal har försökt stödja företag från alla sektorer med ett brett utbud av test-, mät-, analys- och utvärderingsstudier, har en stark personalstyrka som noggrant följer utvecklingen i världen inom vetenskap och teknik och ständigt förbättrar sig. I detta sammanhang tillhandahålls även testtjänster till företag i enlighet med standarden ”SAE J400 Surface coatings chip resistance test”.
